Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 7. Det stora ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7. Det stora ryska krijret.
För de i det föregående nämnda Liffländska
angelägenheternas skull besökte Sten Sture flere gånger (1488,1400 och 1491)
Finland. Här hade den gamle biskop Konrad Bitz dött 1489,
och i hans ställe hade blifvit vald Magnus III Nilsson Stjernleors
till Särkilaks, en lärd och patriotisk finsk man, som en lång
tid derförinnan hade varit domprost och såsom sådan redan
många gånger verksamt ingripit i landets politiska
angelägenheter. Genom sin ställning blef nu naturligtvis biskop Magnus
Finlands förnämsta man; men emellan honom och
riksföreståndaren var ej någon synnerligen stark vänskap, och orsaken
härtill var otvifvelaktigt Stures något våldsamma och
hersk-lystna sinnélag. Bland annat hade herr Sten af påfven år
1491 förskaffat sig rättigheten att tillsätta biskoparne i
Linköping, Strengnäs och A bo, hvilket väckte stor bitterhet i det
kyrkliga lägret och isynnerhet hos biskop Magnus. Men den
från Rysslands sida hotande faran tvang till enighet uti de
inre angelägenheterna, och biskop Stjernkors, som med
brinnande fosterlandskärlek ömmade för Finlands öde, försökte
under dessa omständigheter bibehålla endrägten med
riksföreståndaren. Det var dock kanhända ett tecken på ömsesidigt
misstroende, att, då samtidigt sorh förbundet med Liffland
in-gicks ett krigsråd under Knut Posses ledning inrättades i
Finland, den svenska regeringen väl utnämnde tvenne
medlemmar ur Åbo domkapitel till detta råd, men ej Finlands
mägtige och på allt sätt framstående biskop. Huru härmed
än må förhållit sig, så ihogkom dock, när faran nalkades,
biskop Magnus bättre sin pligt, än Sveriges oeniga stormän.
Såväl han, som hans vän Posse hafva under denna hemsökelsens
tid oförgängligt inristat sina namn i finska mäns hogkomst.
Det från Ryssland hotande anfallet var ej .längre en tom
fruktan. Ivan sökte redan allehanda nya förevändningar att
förnya de förra fiendtligheterna. Czaren tycktes vid denna
tid erinrat sig, att Norra Österbottens kuststräcka först’ efter
freden i Nöteborg hade blifvit undandragen det ryska väldets
område, och dessutom hade äfven de nordliga utmarkerna kring
Uleåträsk nu på senare tider blifvit föremål för tvist emellan
de bägge magterna. _ År 1490 hade Ryssame gjort ett för-
(ö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
