Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - 1. Magnus Erikssons regering till Hakons kröning 1362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land. Furst Alexander, förskräckt häraf, flydde tillbaka till
Lithauen, och Novgoroderna nödgades sjelfva tänka på att
försvara sina gränser, och gjorde derför ett tåg till närheten
af Viborg. Hela detta tumult hade likväl uppstått utan
svenska konungens vetskap, hvarför sändebud från Novgorod
begåfvo sig till "honom i södra Sverige och fingo med lätthet
freden bekräftad på de gamla vilkoren. Pä detta sätt hade
åter molnen för en tid blifvit skingrade. Men finnarnes
stam-förvandter på andra sidan gränsen upphörde likväl ej att med
längtan betrakta det lyckligare tillstånd, hvaraf deras bröder
under Sveriges spira voro i åtnjutande, och häraf uppkom åter
nya anledningar till ofred. Sålunda sände t. ex. inbyggarne
i Estland, hvilka om våren 1343 gjorde ett allmänt uppror
emot det danska väldet och försökte bemäktiga’ sig staden *
Reval, att begära hjelp från,finska sidan. Äfven denna gång
visade de män, som innehade landets styrelse, god lust att
blanda sig i grannrikenas angelägenheter, men kommo äfven
nu för sent. Förrän man från Finland hann med några skepp
framkomma till ort och ställe, hade Liftlands landtmästare
kommit Danskarne till hjelp och med mycken blodsutgjutelse
gjort ända på upproret. Då §ålde slutligen Danskarne år
1346 hela sitt estniska område till tyska riddarne, hvilkas
välde derefter sträckte sig till Finska viken och floden Narova.
Men samtidigt som nämnda uppror i Estland kufvades,
synas från ryska Karelen nya böner om hjelp hafva kommit
till svenska regeringen, och konung Magnus beslöt nu att i
den katolska lärans namn vidtaga kraftigare åtgärder. Om
hösten 1347 begaf han sig till Finland och gjorde härifrån till
Novgoroderna det besynnerliga förslag, att lärda teologer från
hvardera sidan skulle sammankomma för att disputera om
religionen, på det man sålunda skulle utröna, hvilkendera
bekännelsen, den grekiska eller den romerska, vore riktigare, och
att man derefter enhälligt skulle kunna sluta sig till samma
lära. Novgoroderna svarade undvikande och bådo konungen i
denna sak vända sig till patriarken i Konstantinopel. Derpå
begaf sig Magnus tillbaka till Sverige; och Norge, för att
samla en krigshär, och kom följande år, strax efter
Pingsthögtiden, med en ansenlig flotta framför Björkö (Koivisto). Till
ett sändebud från Novgorod, som hade skyndat sig till samtal
med konungen, framstälde han än en gång sin fordran, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
