Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och icke unnade sig rast eller ro. Så var det vid många
af hans Norgesbesök, och hvad beträffar smaken och vanan
att fara fort fram, äfven om det skulle ske under ogynnsamma
förhållanden, torde såväl närstående illustration från hans
resa till kröningen i Trondhjem, som förut intagna redogö-
relser för hans Norrlandsresa som kronprins och hans
Ölandsresa kunna ge en ganska liflig föreställning.
Kung Karl var ock en af sin tids och sitt lands förnämsta
sportmän. Särskildt som ryttare var han skicklig och tillika
mycket djärf och uthållig. Redan som ung hade han, såsom
en minnestecknare säger, känt sig i sitt rätta element, då
han fick på en yster fåle spränga fram. Och från hans ge-
måls hand föreligger i en handskrifven tidning »Drottning-
holmstrumpeten», hvarmed man roade sig vid kronprin-
sens hof i början af 50-talet, följande målande skildring af
kronprinsen på hästryggen:
»En viss ryttare spränger ofta om morgnarna fram i vild
yra bland Drottningholms alléer, åtföljd af en sällan med-
hinnande uppvaktning. Hög och stolt sitter han på sin vackra
häst, som lydigt böjer sitt hufvud för härskarens vilja. Ryt-
taren, som icke i allt gynnar de moderna idéerna, älskar
sin svarta häst mest, för det den har en graciöst böjd hals
– – ty ryttaren älskar ej styfhet hvarken i hals eller vilja
– – hos dem han vill tygla; därför är hästen i hans smak
och passar förträffligt till sin höge herre. En och annan
tyst åskådare har dock ej kunnat afhålla sig från reflexio-
ner, när han sett denne ryttare på hans favorit. Dels räd-
sla dels undrande tankar hafva hvälft sig i hans sinne. En
besynnerlig karriär brukar denne ryttare på sin bana; månne
det är för att ställa sig in hos Neptunus eller för att rida så
fort, som en amiral seglar? Ingen kan svara, ty gåtlik som hans
mörka häst är han själf, men ridspöet talar ett framåt till
hästen – och han far af! De medföljande se farten, men då
de ej assurerat sina lif, blifva de beskedligt på afstånd – –»
Det är väl ock som den raske, ståtlige ryttaren på en
eldig häst, kung Karls bild kanske står mest lefvande kvar
- 661 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
