Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa upprordt och darigenom sa grumligt, att det var alldeles,
som om jag simmade i ett blackhorn.»
En annan historia berattad under en segling i Sundet:
»Da jag en gang som kronprins seglade har med ’Neptun’,
hade vi en skonert vid sidan. Plotsligen kom en sadan dar
kastvind, som ar sa farlig inpa land. Skonerten seglade
omkull och hela besattningen, 6 man, foil i. Jag hoppade
genast fulit pakladd i och raddade tre af dem.»
»Men Herre Gud, hvarfor fick da inte ers majestat radd=
ningsmedaljen?» fragade lotsen, som han berattade historien
for.
»Ja, det ma du nog fraga», sade kungen, »det var lumpet,
att jag inte blef foreslagen.»
Raskheten, hvarmed kungen salunda efter egen utsago
hoppade i vattnet, ofverensstammer just icke sa bra, sager
sagesmannen, med den afsky, han eljest visade for att komma
i beroring med vatten. Hans kammartjanare hade ofta det
storsta besvar med att fa tvatta honom i ansiktet och om
handerna.
De forbluffande historier, hvari hans lifliga fantasi gaf sig
luft, berattades icke blott till hans vanliga omgifning, utan
ocksa till frammande, hvilket da var mycket genant. Han
hade pa en utflykt traffat prins Heinrich af Weimar och
uppvaktade honom efter taffein med musik. Kungen hade
namligen af en kammarmusiker lart sig att med ett finger
spela ett stycke af en marsch. Da detta besvarliga arbete
var slut, sade han till prinsen:
»Den marschen har jag sjalf komponerat.»
»Den ar mycket vacker, ers majestat», svarade prinsen,
»men det forefaller mig endast, som om kadensen vore
nagot langsam.»
»Ja’», svarade kungen, »Jag har ocksa skrifvit den som
sorgmarsch i aniedning af min fars dod.»
Till kung Oskar I skref han en gang ett bref, hvari han
mycket oforbehallsamt skrot med sitt personliga deltagande
i den forsta inryckningen i Slesvig april 1848, faktningen vid
Bov och Flensborgs intagande. Med det brefvet maste se-
dan en dansk officer resa till en frammande monark, som
naturligtvis hade full kannedom om det verkliga f6rhallan=
det.
Man bor efter allt detta kunna forsta, att omgifningen
baxnade och tyckte att kungen ofvertraffat sig sjalf, nar han
en dag yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
