Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
w
\
Calle. 53
På väggen hängde han ett par gamla fäderneärfda ge-
vär, och på hyllan öfver bordet stäldes några tennkärl, som
varit i föräldrarnes hus, och som han ej kunnat skilja sig
ifrån. Ur bergskrefvorna sökte han fram mossjord, som han
blandade med af hafvet uppkastad tång, och i den erhållna
myllan såddes gräs. I sumpiga fördjupningar planterades
svärdsliljor från skogens kärr, och i andra gropar, som fyll-
des med jord, sattes björk och rönn.
Hänvisad till sig själf begynte Calle syssla med alle-
handa yrken, som han förr ej haft mycken tanke för. Han
bakade sitt bröd, sydde sig kläder och lagade sin mat, och
han vann en
betydlig skicklighet i allt detta.
Stundom när hafvets sydväst vältrade sina lefnadsglada
böljor mot udden vaknade åter ungdomsdrömmen —
dröm-
men om briggen. Men småningom blef dess utsträckning
mindre, rättande sig efter nödvändigheten. Så sträckte han en
dag åter en köl, men denna gång endast till en skötbåt.
Men i arbetet på denna båt lade han all sin erfarenhet och
sin kunnighet och sin kärlek, ty det var ändå briggen, ehuru
i förminskad skala, som byggdes. —
Så lefver eremiten där ute på udden, han har nått en
slags jämnvikt i sin tillvaro, han har hafvet och naturen till
sitt ständiga goda sällskap och han begär intet mera af
världen.
1
i
!
Människorna, som råka enstöringen, söka göra sig lustiga
öfver honom, men för sig själfva måste de ändå erkänna,
att han är en karl för sig, till hvilken de måste se upp.
Så närmar sig den ensamme mannen, där han reslig och
stolt med sitt gråa hår kring axlarna sköter de dagliga syss-
loma och timrar på sin ungdomsdröm, i sakta mak, utan
fruktan och med enkel värdighet, den horisont, bakom hvil-
ken hans lif skall sjunka likasom en ensam sky, som, seg-
lande öfver himlen, försvinner i skymningens dunkel.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
