Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
-
Våren.
35
för att hinna lefva, blopima och bära frukt i den korta som-
maren.
Åh, hvad det doftar därinne längs skogens stigar, dof-
tar af gamla löf, af mossa, doftar af själfva jorden, som
man trampar på, doftar och lyser af hvitsippor och af frisk
corydalis, som
krupit upp ur almullen! Åh, hvilket lif och
kvitter bland trädens kvistar, hvilken brådska med mjuka
bon, och hvilket kärleksgnabb sedan allt emellan! Göken
allena har ej tid att bo och bygga, han kan ej tänka på
framtid och bråk med små ungar. Gökparet bara flyger
och far genom lunderna våren igenom i ett enda kärleksrus
och hinner knappast söka sig föda.
Kreaturen föras åter ut på bete och i åkrarna plöjes
och sås, och jagas efter de efterhängsna kråkorna, som
vilja
komma åt utsädet. Dagarna räcka nästan längre än kraf-
terna hinna till, och det lider bra med arbetet. Männens
rop höras från fälten, kvinnornas sång ljuder ur
stugorna,
hvilkas dörrar stå öppna, och om kvällen komma korna
långsamt vandrande hemåt längs stigarna med klingande
skällor och otåligt och gladt råmande.
Ute i skären ligga iskallar ännu kvar längs någon skug-
gig strand, och träd och grönska äro försenade. Men det
är ändå pulserande lif. Medan isflakarna ännu flöto omkring,
kommo ejdrarna dragande i stora svärmar, liknande moln-
skyar, och knipor, skrakar, svärtor och allor —
alla ha an-
ländt. Ejdern har spridt sig och ligger par om
par vid
klipporna och leker sin kärlekslek i lugna morgnar bland
stänkande vattenkaskader, gudungen hvit och grön och svart
och präktig i sin skrud, och ådan brun, så hon knappt sy-
nes då skäret ligger som bakgrund.
Dimmorna ligga fina och hvita på morgonen, men när
den första svaga östanfläkten vaknat, drifver misten bort i
form af stora lätta bomullsskyar, mellan hvilka himlen lyser
blå. Då svärma de flyttande allorna omkring i små flockar,
spridda ut längs hela kusten i tusende sinom tusental, då
sjunga de sin rymden uppfyllande sång, så att det ljuder som
I
i IB
IB
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
