Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydvästens lof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BB
ÖB
18 Sydvästens lof.
västen drager fram med flygande fanor och klingande spel,
och som får ökadt lif och rörlighet genom slupar och jakter,
sjöfåglars snabba flykt och skärpiplärkans drill, som härute
blir skönare än en näktergals sång. Mulnar det någon gång,
förvandlas den gyllene dagen till en silfverdag med hvita
dagrar öfver land och vatten, och börjar det regna, är reg-
net varmt och temperaturen blir drifhusets ånga. —
Stun-
dom händer det också på morgnarna att öfver nejden hvilar
en mjölkhvit dimma, hvilken fram på förmiddagen förvandlas
till stora mjuka skyar, som välta fram öfver vattnen, skyar
mellan hvilka solen då och då tittar fram. När dimman för-
svinner inåt land förändras landskapet på ett egendomligt
sätt, i det att perspektivet framhäfves. Den närmaste sko-
gen synes tydligt genom dimman, de aflägsnare träden äro
redan litet ljusare, längst bort försvinna skog och berg i
töcknen.
Hg;
Ibland spelar sydvästens orkester en alldeles annan me-
lodi. Dyningar vräka in från hafvet, omotiveradt stora i för-
hållande till blåsten, som är nästan ingen. De äro korta och
branta, dessa dyningar, och toppa sig, likasom droges de
af en osynlig makt uppåt. Luften är uppfyld af ett under-
ligt dån, liknande ett eko i en kyrka med kolossala dimen-
sioner. Rymden är oändligt förstorad, nu först märker man
dess vidd med hela sin känsla. Skärkarlarna fara sådana da-
gar ej långt ut med sina bragder, de veta att åskan ej är
långt borta. Det är elektricitet i luften, den är laddad där-
med. Nattetid synes kornblixt vid horisonten, nästa dag är
igen klar med samma ljud- och vågfenomen, kornblixt lyser
på natten —
till slut stiger molnet upp med rasande fart,
urladdar sig och försvinner uppåt norden. Den sydväst, som
är höstens skräck och fasa, som bräcker mast och kölar,
rifver ’segel i trasor och tar många sjömän från gråtande
hustrur och barn och förtviflade fästm ör —
den känna vi
alla från tidningarnas spalter, den är den enda sydväst, som
journalerna veta af. När den sydvästen ryter, ängslas vi i
djupet af vår varelse, men i vår förfäran midt i orkanens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
