Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödemarkstroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödemarkstroll. II
som människor, men skredo tysta förbi en, flickor, som
gingo halfnakna och trallade som galna mänskor med håret
utefter ryggen, och salamandrar, som foro genom eld och
vatten. När hon så gick och skrämde upp sig med slika
tankar, kom hon ut på ett öppet fält, där några gamla fu-
ror stodo spridda här och där. Hon undrade, om det kunde
vara ett af de många kolhyggena, som lågo ute i vildsko-
gen, där man i tiders tid bränt kol och sålt till järnbruken.
Bäst som hon gick, knastrade det under fotterna, det var
rester af kol. Här borde hon vara bekant, menade hon.
Men hur hon sökte och sökte, fann hon ej den väg, som
borde leda härifrån hemåt. Till slut stötte hon i en tät
småskog af granar på en gammal kolarkoja och beslöt att
tillbringa natten där hellre än att vandra på må få omkring
i skogen. Den hade glesa väggar, var utan dörr, och dess
näfvertak var till hälften infallet, men den skyddade ändå
litet. I en vrå låg en
hop halfrutten halm.
Molntäcket drog sig i bristande skyar ned mot hori-
sönten, och månen steg upp mellan träden. Det grinade i
alla springor mellan väggstockarna i stugan, det lyste in
genom taket, och dörröppningen stod där som ett stort fyr-
kantigt hvitt hål. Det var lugnt, men ej tyst. Det var fullt
af ljud, som
tycktes ha ingen orsak och upprinnelse, som
kunde vara ett knastrande under en människas fot, men lika
gärna den knotiga, torra furans okända språk, det kunde
vara nattskärrans surrande ljud, men lika gärna en snurrande
spinnrock, som en
gammal häxa höll i gång, det kunde vara
suset af en
fågels vinge, men också en hviskning af skogens
troll och andar.
Fina satt på halmen i kojan och stirrade mot dörröpp-
ningen. Hon hade skrämt upp sig själf med sina betraktel-
ser och satt bara och väntade att natten skulle förgå. Då
erinrade hon sig plötsligt, att det fanns flera kolhyggen i
skogen, och att ett också låg tätt invid träsket, hvari hon
i tiden kastat säcken med barnet. Dit borde hon dock icke
ha hunnit —
det var åt annat håll. Tanken på barnet
11
I
äjlfl
II
11
II
ill
i 11
i
Hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
