- Project Runeberg -  En resa genom Sverige år 1586 /
19

(1897) [MARC] Author: Samuel Kiechel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseskildringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folket kunna uträtta sitt arbete med mura och annat. I
bemälta stad finnes äfven ett ärkebiskopssäte, och efter
landets art en skön domkyrka, som jag ej väntat att här få se.
I densamma hafva konungen och drottningen af Sverige sin
grafplats, och finnes öfverst i koret ett särdeles skönt
epitafium öfver konung Gustavus i hvit alabaster. Konungen
ligger där, uthuggen i kroppsstorlek. Strax bredvid detta
epitafium finnes på vänster hand ett stort silfverskrin, i
hvilket St. Eriks kvarlefvor skola ligga; enligt hvad mig
sades, skall skrinet förut varit i samma storlek af godt guld,
men blifvit uppsmält under kriget och förvandlat sig till
silfver, och vill jag väl tro, att om folket icke hållit så
mycket af St. Erik, som lär hafva byggt kyrkan och
inrättat ärkebiskopsdömet, så hade ett sådant skrin varit
förvandladt till trä före detta.

Den 9 låg jag stilla och tillbragte denna dag med att
bese kyrkan och slottet, och var slottsbyggmästaren en
schlesier [1], som visade mig mycken vänlighet och bjöd mig till
gäst hos sig.

Den 10 for jag i dagningen från Uppsala jämte en
annan tysk, som åkte med i min släde, och kom på aftonen
tillbaka till Stockholm. Vägen är 7 mil och är dels
mycket backig, dels far man öfver sjöar, hvilka alla om
vintertiden äro hårdt tillfrusna. Det är lustigt att se, huru
bönderna denna årstid fiska under isen; de hugga nämligen
i isen flera hål, icke större än de kunna få ned noten, och
rikta den samma från ett hål till ett annat så långt, som
noten räcker. Då den varit länge nog i vattnet och de
vilja draga upp, hjälpa de hvarandra, så att ofta mer än
40 à 50 personer samla sig. De taga ett starkt tag och
fånga mycken fisk, på vissa ställen en fisk, som kallas
strömming mer än hälften så stor som en sill, hvilken de
torka, och sedan äta rå.

*     *
*




[1] Mäster Anton Watz från Breslan hade vid denna tid ledning af
byggnadsarbetet i Uppsala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:33:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksresa1586/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free