Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forande hot den bortgångne. Han hade «Ht från
ain spädaste barndom varit afgodad af allno^ea
randt omkriog, och de hade på en gång «osett 1
honom tom en vän, ett orakel och en högre mögt.
Dora sade en gång, att han hadc
konungsliga anlag, om icke jnat dygder, och jag frågade
henne, hvad hon dermed egentligen menade.
- En konong — sade hon — är den^ som år
båltre, större, ädlare, sanningsfnllare, mer
oberoende af al! småaktighét, som ser högre och ljusare,
•om tanker friare och klarare, än hela sin öfriga
orogifning, och som handlar efter Gods vilija, på
•arama gång som efter sin egen. Den kallar jag
en konung, hvar ock ödet må hafva ställt honom,
oeh han kan, med sin magt öfver folket, göra
mycket godt och Intet ondt, när han blott vill det
råtta.— Hvad säger da om Doras konnng? J
Jag måste till min skam roedgifva, att jag af j
Axels död var mer nedstämd och modfälld, ån H
det höfves en man. Carl åter hade en sorts
fe-herenergie midt nmler sin förfärliga sorg. Han
hade föresatt sig, att, mötte än livad hinder som ^
helst, Axels sista vilija skulle dock gå i
fullbordan. Men, för att slippa krångel med
Mühlen-dorf, presterskapet, prat och sqvaller etc., gick
han tyst och hemlighetsfullt, icke bröstgänges,
till väga. Han, jag, Berggren och den gamfa
klockaren sänkte, natten före Axetä begrafning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
