Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom ra o in Ullbaka, var A*el ganska logn, nickade
il o«a alla, men talade Icke. Till Dora hade han
heller icke sagt inånga ord, ntan bedt henne liaa
för aig ett par psalmer, som Jian alltid ilskot ai
mycket; men, nar han tille försöka att sjunga 4:de
versen af N:o 434 och icke kuude det mer, då
aade han:
— No år det synd om din gosse, Dora! Han
kan icke mer sjonga. Aldrig tänkte jag iuig Guil
och hans himmel si skönt och härligt som under
sången. Men — tilläde han efter en liten
tystnad — snart kan %al afveu jag stämma upp en
sång till din ära, dn Högste! ledsagad af din
rena oskoldsstimma, du hulda föregångna!
Äfven hade han tagit sin stora sfguelriug
ut-af fingret och sagt till Dora:
— Se der, Dora! Ringen har värjt A ma Ilas och
sedan min. Bida ålskade vi vår unga fraude
llo-sina L. Gif henne ringen! Kanske är hon bland
de få, som, när hon ser den, »er dess slumrande
lejon och nedgångna stjerna*), med tcmod tänker:
Ingen Löweustern mer på jorden du ser! —
Och’tider må uppstå, och tider må bortgå, — och
slägteu förödas, — på jordcu du ser ingen
Löwen-stern mer!
God natt, kära Dora! God natt, du gröna jord,
0 Hade afseende på Löwensternska hjer t vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
