Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m i« m
Han kunde alFt detta smågräl pi sina fem ftrif-’
rar; men vt komrao alla öfverens om, att, har sa-‘
ken9 som lemnar pressen, ntfgot verkligt eget
varde, §1 banar den sig vag sjelf till läsare och be-1
lindrare, oeh, har den inte något dylikt, si bvilar’
den — berömd eller oberömd — lugnt och tryggt
pi sina egna lagrar, i boklådans mörkaste vinkel.’
Axel hade ofta utrikes bref från
bekantskaper, som han der egde, hvilkas underrättelser
roade osa mycket, och jag bestod då och då en och
annan liten nyhet från Uppsala, det käraste
ställe jag vet nu mer, oeh för hvilket, likasom allt
livad sig der tilldraget*, jag alltid haft en viss
förkärlek. Jag gjorde mina tvanne unga vinirer
bekanta med Jifvet och andan der samt en mängd
andra förhållanden, hvaraf de hört litet hår ochtr
Iltet der, men utan allt sammanhang. Jag
gjorde dem en gång 8i begärliga pi studentlifvet, att
Axel utropade!
— Ack, om jag kunde börja min bana pä nytt,
si skulte jäg fr&n Carlberg taga genaste vägen
till Uppsala, i stället för det lif, jag förde i
Stockholm de första åren. O, hur* annorlunda
kunde icke då allt varit!
Han föll nu, som ofta annars, i djupa
betraktelser, ur hvilka icke en gäng Carls och mitt
högljudda tal och skämt kunde vicka honom. En
dag fick han ett bref från en läkare i Vadstena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
