Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¿kulle blifva. Ja g älgkar di g med en systers
följa, innerliga tillgifvenhet; var nn nöjd med det
fiä länge och pläga mig inte i dag!**
Albert ville svara, ville rifva opp himmel och
Jord; men nn kom Stephanie till all lycka, |och nn
var klockan degsatom itta, och nn kom Tante
Jalie och hviskade vid Rosina, att hon ville tala med
’ henne, i stället för att gå i bönen, och nn
vankades ett litet förhör i Tantens rom, af den
goda modern, hvad Rosina knnde hafva emot hen«
nes stolthet, hennea kära, enda Albert. — Rosina
grät och var på vägen att bekänna allt, hvad som
lig henne på bjertat, hvaraf Axels nteblifvande
just nu ingalunda var det minsta; — men nn kom
vagnen fram till promenaden. Tante Jnlie
mådde icke rätt bra, ville blifva hemma. Rosina
hide ville och inte ville göra detsamma.
Följden blef äfven som vanligt, när man Icke vet,
Jivilket man vill af tvänne alternativer, ty då
i)lir ofta ett tredje, som man minst af allt
ville, ena olyckliga lott. Detta inträffade just nu,
ty Rosina visste icke Jinro; men slutet blef ändå,
att hon — åkte nt på promenaden, téte k téte
jned Oncle Jean Jacques, och det var nn säkert,
Jivad som i detta ögonblick plågade henne mest.
tinbben tycktes nn i fjerde gräset och sjunde
him-.jneln, aå förnöjd var han åt detta muntra, rörliga
hrnnnslifvet, bland så mycket folk, hvaraf mänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
