Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ined handen stödd nnder det lilla tahkfulla
huf-vudet, när Theodor plötsligt och utan alia omsvep
instörtar I rummet.
— Förl&t mig, min dyta, älskade Rosina! —
iä-Re‘ han och knäföll för hennes fötter och lade
hennes händer på sin brännande panna — Förlät mig,
ätt min dumma, eländiga flöjt stört dig i natt, att
du icke fitt sofva, för det jag, tänkande på dig
Och allenast pl dig i hela verlden, gick och
phan-therade dermed, utan besinning, att det kunde
plåga; dig, och att dn deraf kunde blifva sjuk, som
man sedan sagt mig.
’ — ”Som man säger!” — sade Rosina och
smålog mlldt mot ynglingen — Hvem har sagt det!
Ren har varit rätt illa underrättad. Jag har visst
varit oroad och Sfven litet illamående, men
inga-lilnda af din vackra flöjt.
— Man har då på nytt ljugit för mig! —
utropade Theodor och sprang upp, slog händerna för
pannan och blickade vitdt och trotsigt omkring
rummet.
— Man har misstagit sig, min goda Theodor! —
■ade Rosina mlldt — Menniskorna äro på långt
inlr icke så elaka och onda, som du tror. [Du
måtte öfverse nred dem, annars kan jag Icke hålla
ntaf dig. >
— Dina argumenter Xro då ©védersigllgen de
Meta, du goda, älskvärd« varelse! — sade Theo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
