Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marskalken dels kuotade ofver, dels varrttt nöjd
med, ty, om hon kke varit, så hade huset haft
föga 1 bestånd. — Hon hetle Agatha, oeh han ta-»
lade om henne, dels som en trogen tjenarinna,
dels som en ond aHde* allt som hans minne fraoå*
opegiade detta femtioåriga, raska, tilltagsna,
argsinta och hämndlystna väsende. Sin gamla syftar
Julie och hennes son Albert vsr det enda, som
lian verkligen trodde sig älska med sitt r utnötta
hjerta.
— Välkommen, min basta Jean Jacques! — sade
Grefrinnan.
— God dag, god dag, ma chère soeur! — sade
Hofmarskalken, och de gamla omfamnade
hvarandra artigt och syskonligt. Rosina presenterades,
och Onclen yttrade sitt valbebag iifver ”den lilla
tacka, gentila, allt för täcka, allt för geutiia
Cousinen.”
Medan han nu språkar med *sa chère soeur”
om resan, om väglaget, om sin katarrh, som lägt
•ii P& bröstet, och de eurer, som Agatha nyttjat
derför, om sin plan att dricka Medevi denna
sommar, så väl som de förra, och om sin gamla
be-ijent, «om f&tt den sottisen i hufvudet att villja
gifta sig, så fick Rosina tillfälle att betrakta
den-tia gamla figur, som i sin ungdom lär varit en
irerklig Adonh, enligt alla gamlas utsago och
fle-M portraiter, som hängde här och der på Odens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
