Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru salig jag var, nar han g&ttifrån rtilg.
AU blifva älskad sä, och af honom, t»e det rar a//f,
hrad jäg tff-retldéns lyoka kotide-o tiska. Icke en
enda: tanke, ¿att htfn retat lägga én snara for mig,
kunde falla mig inv utan i känslan af all den
sali-het, man kan rara mag tig utaf, insbmnade jag.
1 Att jag no, sofranchr otih rakande,-drömde om ho*
nem*, må ingen betrlAa. Om dagarna mötte jag
bottom ött ofta, eeh alkid sade han något ord,
sotngjorde mitfchjerta g od t, «tan att kränka mig.
Slutligen tfodde jag på honom, aom på en gud,
f ooh hyste itike Åeil ringaste misstänka till hatts
r afslgter. Én räcker dag stg han allvarsam och
ledsen né, b&de närjagnågon gång träffade honom,
och när jag Itått mitt fetnter såg honotti ute med
herrskapet. Jag grät af blottar tankan, att han
kunde känna någon sorg, och, när jag en gång som
hastigast råkade honom, oeh han bad mig oid ett
samtal, ännu denna samma afton, uppe på mitt
lilla rum, då lofrade jag bottom det, rtäétan utan
att treka, öfveJrtygad, att jag dermfed icke gjorde
det ringaste ondt. När allt rar tyst i hoset,
böV-jade mitt hjerta häftigt slå. En sådan räitfån
som min är obeskriflig, om vnam icke känt devrsjelf;
derföre icke ett ord derom. Klockan rar nära tolf,
när han kom. Vi satte oss förtroligt på en liten
fei^sterpall, mina händer höll han i sina, men rår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
