Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m i*«’ ar
— Gå da, Marcus! — sade qvinnan långsahft och
nästan liknöjdt — Det dröjer väl icke sfå länge.-
— Ja, om du så Till, Iså fnir vära! —* svarade
mannen, tackade ihed en nick Axel för hånsg&fvs
och lagade sig i ordning att följa honom’; infen
ua-der tiden frågade han:
— Kunde det icke få fara tillå i morgon
kärr nådig IférreS ?
—iNej; sade* Axel meh Bet kan gå på*
några ögonblick; vi ärd ju så nära kyrkdgården. f
— Hvad ar det för en graf? frågade ’diWW>
gräTvarén —- Det är’väl någeti äldre’graf. G-ad
vet, huru mait skall hitia den isnatten och mori^
ret och snöyran! ]&ånen lyser icke.
— Nej, grafven tillhör fen nyligen död, fett barn,
sonén till örefve F;, som borlrär i Cfetfa —
ea-dsé Axel halfhögt, likasom vågade han icke*sjaffe
hftra sina ord. ’ ; ’
— Ja så, är det bara den lilla grafven; ara-1
rade dödgrffvären — ja> Öef skall shart gå, dett
* vet jag strax till. i
En viés för Axel gräsligt hemsk känsla’låg- i
mannens nästan nöjdä ton, när han fick tefa,-att
saken var aå lätt uträttad, och, när dödgräfvärett
mi skyndsamt tog rock, > hatt och käpp, kände
A-xel dentia nedslående,’ förstamfaände känsla, éoiå*
man har, när man ser en fullkomligt främmande#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
