Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälen på sin strumpa och makade sig derförelitet
fram till bordet och ljuset.
- Himmelens Gud! — Akta sin mössa för ljuset,
Jungfru Dora! — ropade Tanten, som nu var
vorden alldeles eld-förskräckt, så att hon trodde,
att elden kunde hoppa en aln, ty så långt var
Doras möss-krus ifrån de samtagna talgljusen,
af hvilka troligen sju gingo commodement på marken.
- Har ingen fara. — sade Dora lugnt och
räknade på sina maskor: — en, två, tre, fyra etc.
- Hvar är min gröna ullshawl? Har någon sett
mina vantar? Vill inte Jungfru Dora tända min
lykta? — Fast! — Jag springer utan alltihop! —
ropade Tanten, litet grå, öfver att Dora och Rosina
icke delade hennes eld-förskräckelse.
- Om Fröken nödvändigt vill hafva bud ned
till folket, så skall jag väl gå. — sade Dora och
gjorde sig färdig i sagta mak.
- Tack, tack! Ja, hjertans gerna! Det vill
jag visst, det vill jag visserligen, välsignade
Jungfru Dora! — svarade Tanten — Då skall jag under
tiden taga alla nycklar, ty vi skola besigtiga
alla pipor, uppe på alla vindar, i hela detta gamla
rucklet. Jag har det gamla Gräfsnäs i minnet!
Hu, Gräfsnäs! — i minnet.
Imellertid gick Dora, sedan Tanten uppmanat
henne att bedja allt tjenstefoiket genast komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
