Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter en kejserlig befallning att lemna Petersburg.
Jä-gerhorn begaf sig till London, hvarest han såsom
misstänkt fransk spion, insattes på Towern. Först efter
flera års plågsam fångenskap blef han slutligen
frigifven och återvände till sin födelsebygd hvarest han,
föraktad af alla, dog i Borgå den 6 Mars 1825.
Och likaledes djupt föraktad af alla lefde ock hans
dotter, den stolta och ärelystna "fröken på Brahelinna".
Aldrig visade hon sig ute i verlden utan lefde ensam
och öfvergifven på den landtgård, som sett henne
födas. Någon gång kunde vandraren, då han passerade
öfver gårdsplanen, i ett af fönstren upptäcka en mörk
gestalt med snöhvitt hår och djupt liggande ögon samt
ett mumielikt ansigte, stirrande blicka ut i den tomma
rymden. Hvad tänkte hon väl på? måhända på guds
dom, och den rättvisa vedergällning som drabbat henne.
Men det fosterland hon och öfriga hennes likar
förrådt och förgätit, var dock nog ädelmodigt att öppna
sin famn och skänka henne en — graf, i hvilken hon
till slut fick hvila.
Hospitalen jemte en mängd privata hus i
Ny-Carleby voro efter det blodiga slaget vid Oravais
uppfylde med sårade. Bland de sistnämnde befunno sig
den gamle Kojskinen, Ranck och Tiainen. Deras
blessyrer voro dock ej af någon lifsfarlig beskaffenhet. De
hade samtliga blifvit inlogerade i samma hus. Hanna
Tiainen hade strax efter slaget infunnit sig i staden
och var nu den som med den ömmaste omsorg
vårdade de sårade. Återseendet mellan henne och Ranck
hade varit det hjertligaste. Numera kunde han fritt
och otvunget inrymma hennes bild i sitt hjerta och
med en känsla af outsäglig glädje trodde han sig
förmärka, att han ej var henne likgiltig. Den gamle
Kojskinen, som såg "hur landet låg," smålog för sig
sjelf, der han stultade fram, stödd på sin krycka.
"Allt är slut, allt är förloradt utom äran,"
yttrade han till Ranck och Tiainen som voro hans
åhörare. "Kossackerna skola bada sina hästars hofvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
