Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
Hon såg alla dessa tränga sig fram mot palatsets port,
och de, som stodo längst framme, knackade och bultade för
att komma in.
Till sist öppnades dörren, och en slav trädde ut på
tröskeln och frågade dem:
— Vad är det, som ni åstundar?
Då började de alla ropa och säga:
— Var är den stora profeten av Nasaret, han, som är
sänd av Gud och som ska ge oss åter vår själ och vårt
förstånd?
Hon hörde, att slaven svarade dem med den likgiltigaste
ton:
— Det tjänar till ingenting, att ni söker den stora
profeten. Pilatus har dödat honom.
När detta var sagt, uppgåvo alla de vansinniga ett skri,
som var likt vilda djurs rytande, och i sin förtvivlan
började de sarga sig själva, så att blodet flöt på stenarna. Och
när hon, som drömde, såg allt deras elände, började hon
vrida sina händer och jämra sig. Och hennes egen jämmer
hade väckt henne.
Men åter hade hon somnat, och åter befann hon sig i
drömmen på taket av sitt hus. Och runtomkring henne sutto
hennes slavinnor, som spelade på cymbal och cittra för
henne, och mandelträd kastade sina vita blomblad ner över
henne, och klängrosornas blommor doftade.
Medan hon satt där, talade en röst till henne:
— Du ska gå fram till balustraden, som omger taket, och
se ner på din gård.
Men i drömmen vägrade hon och sade:
— Jag vill inte se flera av dem, som i natt trängs på
min gård.
I detsamma hörde hon därifrån ett skrammel med kedjor
och ett hamrande av tunga släggor och ett bultande av trä,
som slog mot trä. Hennes slavinnor upphörde med sång och
spel och skyndade till takräcket och sågo ner. Och inte heller
hon själv kunde bli sittande stilla, utan hon gick dit och
blickade ner på gården.
Då såg hon, att gården till hennes hus var fylld av alla
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
