Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vise männens brunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE VISE MÄNNENS BRUNN
Torkan höll inne och nickade bekräftande till sina åhörare.
Har jag inte rätt? tycktes hon vilja säga. Det ges något, som
är torrare än ökensanden. Men intet är ofruktbarare än
människohjärtat.
— De tre viee hade inte gått långt, förrän de tänkte, att
de hade gått vilse och inte följt stjärnan rätteligen, fortfor
torkan. Och de vände sina ögon oppåt för att återfinna
stjärnan och den rätta leden. Men då var stjärnan, som de
hade följt alltifrån österlandet, försvunnen från himlen.
De trenne främlingarna gjorde en häftig rörelse, deras
ansikten uttryckte ett djupt lidande.
— Det, som nu skedde, fortfor den talande, är efter
människosätt att döma törhända en glädje. Det vissa är, att då de
tre männen inte mer såg stjärnan, förstod de genast, att de
hade syndat mot Gud. Och det skedde med dem, fortfor
torkan rysande, såsom det sker med marken om hösten, när
de starka regnen börjar. De darrade av skräck som för blixt
och åska, deras väsen uppmjukades, ödmjukheten sköt opp
som grönt gräs i deras sinnen.
Tre dagar och nätter vandrade de omkring i landet för
att finna barnet, som de skulle tillbedja. Men stjärnan visade
sig inte för dem, de förvillade sig alltmer, och de kände
den största sorg och förtvivlan. På tredje natten kom de
fram till den här brunnen för att dricka. Och då hade Gud
förlåtit dem deras synd, så att när de böjde sig fram över
vattnet, såg de djupt där nere spegelbilden av stjärnan, som
hade fört dem från österlanden.
Genast såg de den även på himlen, och den förde dem på
nytt till grottan i Betlehem, och de knäföll för barnet och
sa: "Vi bringar dig guldskålar, fulla av rökelse och
kosteliga kryddor. Du ska bli den största konung, som har levat
på jorden alltifrån dess skapelse till dess undergång." Då
la barnet sin hand på deras nedböjda huvuden, och när
de reste sig, se, då hade det givit dem gåvor, större, än en
konung hade kunnat skänka. Ty den gamle tiggaren hade
blivit ung, och den spetälske var frisk, och den svarte var
en skön, vit man. Och man säger, att de var så härliga, att
de drog bort och blev konungar var och en i sitt rike.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
