När först jag fattade min penna,
Jag tänkte ej att skriva då
En bok av sådan form som denna,
Men hur det var, det gick mig så.
Jag tänkte på de helga männer,
Som kämpat trones kamp till slut,
På deras väg, den Herren känner,
Och den han själv har stakat ut;
Jag tänkte på de många strider,
Som mötte dem på vandringen,
Och på den fröjd, varmed omsider
De ingått uti himmelen.
I bild jag tänkte mig allt detta
Och ännu mycket mer därtill
Och sade vid mig själv: Jag vill
I bild för andra ock berätta,
Vad Herren uppenbarat mig
Om tid och evighet och - sig.
Dock tänkte jag ej skicka ut
Min bok i stora, vida världen
Att möta mången storm på färden
Men se, det gick väl så till slut.
Jag läste upp de enkla bladen
För några få förtrogna blott,
Då gick en viskning genom raden,
Den ene sade: Det är gott!
Den andre: Gott kan det ej vara!
En tredje: Visst det tryckas skall.
En fjärde: Nej, låt bli det bara -
Det skulle komma dig på fall!
Då kom en tvekan över mig -
Och säg, vad skulle jag väl göra?
När mänskotycken dela sig,
Är bäst att Herrens röst blott höra.
Jag trodde mig förnimma den
Och sade glad: Min bok skall tryckas!
Med Guds välsignelse skall än
Det ringa företaget lyckas!
Jag sänder den alltså till dem,
Som vänligt dessa blad begärde.
Må andra stänga sina hem.
Men lämna boken i sitt värde.
Min vän, syns formen dig ej god,
Det måste du mig väl förlåta;
Hav endast litet tålamod,
Och klar blir dig då mången gåta!
De mörka skyar giva regn,
De klara ej en enda droppe;
Sök guld i bergets djupa hägn,
Du finner ej ett grand däroppe!
Se fiskaren, som går åstad
Och nya medel jämt försöker
Och blir därvid så hjärtligt glad
Åt varje fisk, som fångsten öker.
Se fågelfängaren, hur tätt
Han lägger sina nät i skogen
Och tänker blott på nya sätt
Att vinna mer - sitt yrke trogen!
Så har ock jag med denna bok
Blott sökt att flera själar vinna -
Men tycker du dig självom klok,
Du ingen visdom här skall finna.
I bilder talar Gud till oss,
En bilderbok är ju det ordet,
Som aldrig, aldrig skall förgås,
Och är ett ljus i mörkret vordet.
Se, den mosaiska lagen re'n,
Se, vilket bildspråk, vilka under!
Och alla Guds profeter se'n
I sakta väder eller dunder!
Och Jesus själv, som mången gång
I liknelser sitt ord förkunnar,
Och vet, att världen är oss vrång,
Än samma bildspråk oss förunnar,
Säg, vem oss väl förmena kan
Att bruka samma sätt som han!
Blott än ett ord. - I dessa blad
En fattig vandrare du finner,
Som vandrar från Fördärvets stad
Och seger efter seger vinner.
Han söker livets krona se,
Den Herren Gud av nåd vill ge,
Han aktar ingenting i världen,
Som honom vill förhindra. - Säg,
Vill du ock följa med på färden
Till Sions berg på livets väg?
