Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudstaden. Chefen för generalstaben, general Seyersted, fick
befallning att framlägga en exposé öfver hela krigsläget och
arméens ställning. Denna gaf dock föga tröst. Seyersted påvisade
till en början, dels huru alla hufvudöfvergångar öfver Glommen,
undantagande den öfver Fredriksstad, skulle varda besatta af
norska arméen, därest det lyckades för Arenfeldt att, i enlighet
med de anordningar, som träffats föregående dag, återtaga
Tunö och Rolfsö, dels hurusom Stabell alltjämt stod kvar-vid
Trygstad med sin kår, som dagligen förstärktes, medan fienden
med sin öfvermakt trängde fram mot norr på östra sidan af
Glommen till Eidsbergs och Askims socknar. Däraf drog han
den slutsatsen, att svenskarne, så länge man kunde försvara sig
på Fredriksstadssidan och så länge Stabell kunde hålla ständ
vid Trygstad eller Hemnes, hvarken kunde gå på Moss eller
Kristiania utan att nödgas forcera en eller flera af dessa öfver-
gangar.
Sedan pontonbron vid Langenres var rifven, på grund af
brohufvudets felaktiga anläggning, var man alldeles försatt i
defensiven. Därför ansåg Seyersted, att det var af högsta vikt,
att man nu skaffade sig en reserv, hvarmed man kunde under-
stödja försvaret af de öfvergångsställen, svenskarne ville forcera.
Om Stabell tvangs att gå tillbaka, skulle han säkerligen
gå till Fet eller Blakjer. Skulle åter de sydliga öfvergån-
garna forceras, måste Arenfeldt till det yttersta hålla Svindals-
skogen, på det att reserven mätte få tid att hinna fram. Toge
fienden Svindalsställningen, måste nämligen besättningarna vid
Onstadsund och Grönsund utan strid draga sig tillbaka, då intet
annat vore öfrigt än reträtt med hela den styrka, som fanns
väster om Glommen, för att göra ett sista »Disparations-Forsög».!
Stället, där reserven borde stå, ansåg Seyersted vara trakten
vid Kraakstads kyrka. Men hvarifrån, utbrister han, skall man
väl få trupper till denna reserv? Månne de två från västlan-
det förväntade bataljonerna? och 1 bataljon från Langenzes?
! Jämför Mankells i det föregående redan påpekade strategiska kritik af
Karl Johans plan eller att svenska hufvudstyrkans tillbakadragning till Fred-
riksstad var »en mycket egendomlig rörelse», att anfallet blifvit ett »frontal-
anfall», ett »oxens fattande vid hornen» o. s. v. Inom norska högkvarteret
uppfattades, såsom synes, denna plan på ett något annorlunda sätt.
» Mankell låter sid. 97 och följ. denna förväntade förstärkning »sannolikt»
redan den 9 befinna sig i Moss, dit han därjämte förlägger 2 andra, i verkligheten
obefintliga bataljoner samt tillägger, att Meilender »lärer» öfversändt den 9 äfven
annan förstärkning. Som Meilenders brigad aldrig räknat mer än 2,000 man,
hade den nog i verkligheten haft svårt att tillfredsställa så mycken efterfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
