Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 KRIGET I NORGE 1814.
dem vore detsamma som att bryta mot grundlagen, och det skulle
tvifvelsutan framkalla inre oroligheter. Däremot ansåg stats-
rådet, att man kunde gå en medelväg och föreslå de utländska
kommissarierna, att Fredriksstads och Fredriksstens fästningar
finge af de allierades trupper på ofvannämnda villkor besättas.
Samtidigt kunde Hvalöarna förklaras neutrala under stille-
ståndet och norska arméen dragas tillbaka till Glommens västra
strand.
Följande dag öfverlämnade kommissarierna sitt ultimatum.
Norges afträdande till Sverige, bestämdt genom HKielfreden,
var garanteradt, förklarade de, af de med Sverige allierade
fyra makterna. Beslutet var oåterkalleligen fattadt. De allie-
rade suveränerna betraktade Norges förening med Sverige såsom
en af det europeiska jämviktssystemets grundpelare och såsom
en skadeersättning åt Sverige, som mot ingen annan kunde
utbytas. Ville därför prinsen icke godvilligt gifva efter, skulle
ett krig uppkomma, däri vapnen utan tvifvel skulle förmå utverka,
hvad man förgäfves sökt vinna genom öfvertalning; ty utom af
Sveriges hela krigsmakt kunde prinsen i så fall vänta sig blifva
anfallen af Bennigsens ryska armé, som stod 1 Holstein, samt
af en preussisk armékår, som vore öfverlämnad till Sveriges
disposition, hvarjämte en allmän sjöblockad skulle med Storbri-
tanniens hjälp amordnas utefter hela norska kusten. Kommissa-
rierna slutade med att fordra, att prinsen genast i nationalrepre-
sentationens hand nedlade de rättigheter, han mottagit af rikstör-
samlingen, samt använde allt sitt inflytande för att förmå norska
folket att godvilligt ingå på föreningen med Sverige. Landet
mellan Glommen och norska gränsen skulle utrymmas af de
norska trupperna och gränsfästningarna öfverlämnas åt svenska
trupper samt landsträckan intill Glommen förklaras neutral.
Sedan fästningarna blifvit besatta af svenska trupper skulle
blockaden af hamnarna vid Kristiania, Kristianssand och Bergen
upphäfvas.
Prinsen svarade på denna not den 13 juli. Den norska
nationen, skref han, erkände icke danske konungens makt att
med full suveränitet och egendomsrätt öfverlämna densamma
till konungen af Sverige. Nationen, löst från sin ed till honom,
ville göra sina rättigheter gällande, hvilket i liknande fall till-
komme hvarje nation. Han ansåg sig dock själf böra vika för
öfvermakten för att icke draga krigets olyckor öfver landet
och ville taga hänsyn till allt, som kunde garantera Norges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
