Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade de dock icke räknat mer än hälften af den styrka,
med hvilken de gått ut. Hela artilleriet hade gått förloradt.
Men den svenska tapperheten hade sällan visat sig större
än under detta tåg. Trots hunger, sjukdomar och
umbäranden af alla slag hade regementena troget hållit samman.
Endast vid Tilsit hade fienden lyckats öfverraska några
hundra man. I alla andra träffningar hade svenskarne segrat.
I början af april hade Karl den elfte fått kännedom om
expeditionens utgång. Han, som eljest var så fortfärdig med
stränga åtgärder mot olyckliga härförare, kunde likväl denna
gång icke annat än erkänna Horns tapperhet och försigtiga
»konduit». Utgången hade varit beroende på samma fel,
som mötte öfverallt, der svenska vapnen skulle användas,
nämligen den oerhörda bristen och slappheten hos
förvaltningen. Och i Lifland hade icke konungen sjelf varit
tillstädes för att straffa den brottslige, lifva den försumlige.
Sålunda hade de båda företag misslyckats, på hvilka
Karl den elfte bygt så stora förhoppningar. Landets
krafter voro nu fullständigt uttömda. Oreda rådde öfverallt.
Missnöje öfver tryckande skattebördor hotade att framkalla
uppror. Om icke freden snart skulle komma, sade man,
vore, oaktadt segrarna, landets undergång gifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
