Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värn uppförts för rytteri, och samtidigt lyckades det för
600 man af gardet, anförda af Mortaigne och Hastfehr, att
taga Beckholmen, samt der anlägga en större skans.
Härigenom vardt fästningen fullkomligt inspärrad äfven från
sjösidan. Nöden i den samma ökades för hvarje dag. Vid
juni månads slut var sädestillgången helt och hållet
uttömd. Redan flera veckor förut hade endast halfva
brödportioner kunnat utdelas. Kommendanten hade under våren
låtit fiska på Helgesjön, men i och med förlusten af
Beckholmen var detta icke längre möjligt. Han skref till Kristian
den femte, att han icke kunde hålla sig längre tid än åtta
dagar och bad honom icke dröja en minut att sända hjelp.
Karl den elfte hade emellertid fått höra, att danska
hären gått i fält och framryckt till Helsingborg. Han beslöt
genast att med större delen af belägringshären rycka åt
samma håll för att om möjligt undsätta staden. Samma dag
som gardet eröfrade Beckholmen och kommendanten von
der Osten med anledning deraf skref till Kristian den femte
nyssnämda bref, uppbröt derför större delen af svenska
hären ur lägret vid Nosaby och tågade rakt vesterut. Marschen
gick som vanligt ytterst långsamt. Åtskilligt dröjsmål
vållades denna gång af de stridiga uppgifter, som erhöllos af
landtbefolkningen om danska härens ställning, som några förlade
till Landskrona, andra till Helsingborg. Ändtligen den sista
juni kom konungen fram till Getinge bro. Här mötte han
då, till sin stora harm och förvåning, öfversten Hård med
hela Helsingborgs garnison. Såsom var att vänta, utfor
konungen mot honom i de skarpaste förebråelser. Hård
framvisade till sitt försvar det understuckna brefvet, hvilket
ingen kunde skilja från de äkta, allra helst som det var
försedt med konungens eget sigill. Men konungen ville icke
lyssna till några skäl utan svarade endast, att Hård burit sig
åt som en narr. En krigsrätt nedsattes genast för att
granska denna sak, och någon tid derefter vardt han afskedad
ur krigstjensten.
Nu tjenade det naturligtvis till ingenting att framrycka
längre. Trupperna fingo derför befallning att skyndsamt
tåga tillbaka till Kristianstad. Brådska var ock af nöden, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
