- Project Runeberg -  Kriget mot Danmark 1675-1679 /
225

(1885) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulden ifrån sig på andra, svarade frimodigt, att den otrohet,
som konungen förebrådde honom, endast vore en »af någon
Satans ledamot uppdiktad osanning», hvilket han när som
helst åtog sig att bevisa, samt anhöll slutligen, att hans
angifvare måtte namngifvas. Han ville då genast »purgera» ifrån
sig en så svår beskyllning. Den käcke kommendanten gick
också fri från vidare eftertal. Karl den elfte hade vid lugnare
eftertanke förmodligen insett, hvem den felande egentligen
var. Det skulle för öfrigt icke dröja länge, innan dennes egen
fältherreskicklighet kom att pröfvas under förhållanden, då det
icke längre vardt möjligt att skjuta skulden för de olyckor,
som inträffade, på underordnade.

*



TRÄFFNINGEN VID UDDEVALLA.



Vid underrättelsen om norrmännens infall i Bohuslän och
belägringen af Marstrand hade Karl den elfte skrifvit till De
la Gardie och för tredje gången uppmanat honom att med
all kraft påskynda fästningens undsättning. Denne, som ännu
var qvar på Leckö, hade dock intet folk samladt och »icke
ens en tunna bröd i förråd», ty han hade gjort sig förtrolig
med tanken att först bakom Göta elf behöfva upptaga striden.
Emellertid föll Marstrand. Nu kunde han i sina bref till
konungen icke nog beklaga denna olycka. Hade han sjelf varit
närvarande, skref han, skulle fästningen aldrig gifvit sig.
Men det hade just varit hans fel, att han hade hållit sig
undan i enskilda värf, långt borta från krigsorten.

Ändtligen i början af augusti lyckades han samla några
trupper, med hvilka han vid Venersborg gick öfver elfven,
såsom han sade, i afsigt att drifva norrmännen ur Bohuslän.
Hans styrka uppgick till omkring 3,000 man, »onda och goda»
medräknade. Bland de »onda» räknade han förmodligen de
1,500 bönder från Dalarne, hvilka under befäl af landshöfdingen
Gustaf Duwall tågat till gränsens försvar; de voro nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:23:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigda1675/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free