Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på danska sidan generalen Walter, under det att han fåfängt
sökte förmå sitt folk att hålla stånd, och generalen Rumohr
togs till fånga af kapten Liewen vid gardet, den samme som
hade så mycket utmärkt sig i slaget vid Lund. I sista
ögonblicket kommo visserligen några danska fotbrigader till
rytteriets hjelp. Men de utgjordes till större delen af nyvärfvadt
folk, som snart råkade i oordning och kastade bort sina vapen.
Några höggos ner, de flesta togos till fånga. Härigenom vardt
svenskarnes seger på denna flygel fullständig.
Striden hade icke varat fullt en timme, då konungen såg
fältet framför sig nästan rensopadt från fiender. Endast
mindre afdelningar af det danska fotfolket sökte här och der
hålla stånd bakom diken eller jordvallar. Trogen sin vana
att hålla tätt i spåren efter de flyende, hade han icke väl
hunnit ordna de närmaste sqvadronerna, förr än han satte sig
i spetsen för dem och trafvade framåt heden. Bakom en
häck hade några fiendtliga musketörer tagit ställning och
helsade honom med ett regn af kulor. Men utan att på något
sätt afskräckas red han rakt emot dem och ropade, att de
skulle möta honom »en i sänder». Innan denna besynnerliga
tvekamp hunnit börja, var dock gardet framme, och nu
rensades snart häcken och dikena från fiender. Strax derefter
lyckades det taga nästan hela fiendens artilleri. Emellertid
fortsatte konungen, åtföljd af Ascheberg och Bjelke, att
förfölja det danska rytteriet. Först på andra sidan af Ylleshed
stannade den vilda jagten. Tack vare sina snabba hästar och
de många grafvar och jordvallar, som oupphörligt hejdade
svenskarne, hade det vunnit ett betydligt försprång och var
snart ur sigte bortom Norra Möinge och Asmuntorp. Klockan
var något öfver ett på eftermiddagen. Mot sin vilja måste
konungen göra halt, ty så väl folk som hästar voro
alldeles uppgifna af trötthet. Värmen var olidlig. Af vanmakt
och hetta hade åtskilliga officerare och knektar redan
»creperat», och konungen sjelf hade under den häftiga ridten två
gånger förlorat sansen. Han uppfriskade sig nu med några
klunkar bränvin ur en fältflaska, som en soldat räckte honom.
En hel timme åtgick, innan de svenska sqvadronerna åter
hunnit ordna sig. Danskarne fingo derigenom rådrum att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
