Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick han veta, att Gyldenlöve, i stället för att, såsom han
trott, hafva gått tillbaka mot gränsen, fortfarande stod qvar
vid Göteborg. Om danska hufvudarmén fortsatte sitt
framryckande söderifrån, kunde han således lätt nog komma
mellan tvenne eldar. Mer än någonsin var han derför i behof
af de väntade förstärkningarna från öfre landet. Bud efter
bud sändes för att påskynda dem, ty på deras snara
inträffande berodde utgången af hela fälttåget.
Det hade icke varit fåfängt, som Karl den elfte vädjat
till svenska folkets offervillighet. Visserligen var nöden en
ständig gäst inom de flesta hem i landet. Åkerbruket låg
nere. De bördigaste fält voro osådda och handeln hämmad
af fiendens kapare. Men berättelserna om den unge
konungens tapperhet och det enkla försakelsens lif han förde hade
spridt sig till aflägse bygder och kommit folket att vakna
upp. Derför blef kriget efter träffningen vid Fyllebro allt
mera ett folkkrig, i hvilket alla samhällsklasser kommo att
deltaga. Det skulle också snart visa sig, till all lycka
för gamla Sverige, att det den gången, då faran kom,
endast hade varit ytan af tingen som varit murken.
Kärnan var ännu frisk och stark. Öfverallt i landet höllos
landskapsmöten, på hvilka stränga utskrifningar beviljades.
I Norrland utgick sålunda ända till hvar tredje man af
allmogen. I skärgården höllo bönderna vakt och byggde
skansar. I Södermanland funnos sådana skansar vid Dalarö, Näs,
Hasselö, Oxelö och Långö; i Östergötland vid Lönö, Äppelö,
Lindö, Barnö och Stjernö. På alla vägar tågade krigsfolk
genom landet. Men det var lång väg att tåga från
Norrland till Skåne.
Medan konungen, under alltjämt växande oro, väntade
på ankomsten af dessa förstärkningar, red han omkring hvarje
dag i de vidsträckta qvarteren och besökte alla vakter.
Generalerna tyckte, att det var ett riktigt underverk, att den
spenslige ynglingen kunde utstå så mycken vedermöda utan att
rent af förgås af trötthet. Några af dem mindes den store
Gustaf Adolf, hur ihärdig han varit, oaktadt sin tunga och
oviga kropp. Nu höllo de nästan Karl den elftes
outtröttlighet för ett ännu större under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
