Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oväder utbröt med storm och snö, hvilket tvang konungen att
uppskjuta stormningen. Danskarnes artillerield måste
upphöra, och kommendanten fick rådrum. Han gjorde ett stort
utfall och lät förbättra de skadade murarna.
Denna motgång hade danskarne icke väntat sig. Den
gjorde också konungen otåligare än någonsin. Han frågade
sina generaler till råds. Det var redan så långt lidet på
året, ansåg han, att någon större framgång icke kunde
vinnas, men väl hela armén förstöras af det hårda vädret. De
fleste styrkte honom i denna åsigt och rådde honom att
upphäfva belägringen och gå i vinterqvarter. Endast
Griffenfeld var af annan åsigt. Wismars eröfring, sade han,
vore det första vigtiga krigsföretag, som konungen beslutit.
Om belägringen utan vidare uppgåfves, skulle det i
hemlandet väcka den största oro och ängslan. Han segrade till
slut genom sin fasthet öfver konungens vankelmod. I stället
för att befalla återtåg gaf denne order om tillverkande af
nya stormbroar, så breda att tre man på en gång kunde gå
öfver dem. Den 12 december i mörkningen framfördes de
i största tysthet till den yttre grafbranten. Längre fram på
natten blefvo de, utan att de försvarande märkte någonting,
lagda öfver grafven på flere ställen, och tidigt på morgonen
satte sig stormkolonnerna i rörelse. Dessa framryckte från
olika håll, tre mot »Sparbössan» och Björnskansen, tre andra
mot sjelfva slottet. De förstnämnda hade ingen lycka med
sig. Besättningarna i »Sparbössan» och Björnskansen
försvarade sina nedrasade murar med det största dödsförakt.
Stormkolonnerna drefvos tillbaka öfver grafven, deras
stormbroar förstördes, och de måste slutligen i vild oordning
draga sig tillbaka. Bakom dem hade reserven gått fram
under befäl af hertigen af Plöen. Äfven den drogs med på
flykten. Hertigen lät sina kanoner skjuta skarpt på de
oordnade massorna för att förmå dem att stanna, men utan
verkan. Först ett långt stycke ifrån fästningen lyckades det
för befälet att någorlunda återställa ordningen. Det dröjde
dock ganska länge, innan hertigen kunde åter marschera
fram med sina trupper för att understödja de andra tre
stormkolonnerna i deras anfall mot slottet. Dessa hade haft bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
