Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej tycka om det trolösa elementet, så har du fritt att
välja efter behag och böjelse.”
Jag nödgas bekänna, att denna underrättelse —
ehuru trösterikt och löftesfullt det än var, att alltid ega
ett hem hos mamma Segerman, en syster i Johanna
och en bror i Axel, — orsakade att jag, för andra
gången i min lefnad, gret smärtans bittra tårar. En
gång förut hade det skett, då Axel blef ond, för det
Johanna gaf mig företräde och sade, ”att han, och
icke jag, vore Johannas rätta bror.” — Vid det jag nu
gret, torkade Johanna bort tåren och tröstade mig med
oskuldens och hoppets rena språk: ”min barndomsfröjd”
— sade hon — ”min lärare och broder, när du far
bort, eger jag intet jemnårigt hjerta att öppna mig för,
och ingen ungdom att leka med; det är så mycket i
vårt unga hjerta som mamma, ehuru så mycket äldre,
så öm och kärleksfull, icke förstår sig på: — när du
far bort blir jag så ensam. Men är du länge borta,
August, så tar jag min tillflygt till pennan, — då
skrifver jag allt — —; men med pennan kan man
dock uttrycka så litet, och det är mycket — mycket,
som ej får rum i ett bref.” — Denna stund, dessa
ögonblick af lycksalighet, inträffade under en tidpunkt,
då dygden icke ännu frestades och hoppet ännu aldrig
bedragit. Men redan då fick jag erfara, att i menniskans
bröst finnes ett begär nedlagdt, att äfven i synlig
gestalt ega ett föremål för sin dyrkan.
Jag skiljdes från fosterföräldra-huset med blandad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
