Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon börjar då tala med en viskning så svag, att ingen av
de tre människorna, som står omkring hennes bädd, har en
aning om att hon säger något. Det är bara körkarlen och
den andra vålnaden, som hör henne.
— Jag vet inte om du har reda på vad det gäller för mig,
säger hon till Georges, men jag behöver nödvändigt uppskov
till i morgon, så att jag får råka någon, som jag måste tala
till rätta. Du vet inte hur illa jag har handlat. Jag har varit för självrådig och oförvägen. Hur ska jag kunna träda inför Guds ansikte, jag, som har vållat en sådan förfärlig olycka?
Hennes ögon vidgar sig av skräck, och hon drar tungt efter
andan, men hon fortsätter utan att invänta något svar.
— Jag måste väl tala om för dig, att den, som jag vill råka, är den mannen, som jag älskar. Du förstår mig ju? Den mannen, som jag älskar.
— Men, syster, säger körkarlen, den mannen — — —
Men hon vill inte höra hans svar, förrän hon har fått
framlägga allt det, som bör beveka honom.
— Du förstår, att jag är i stor nöd, då jag säger detta.
Det är inte lätt för mig att erkänna, att jag älskar just den mannen. Det har varit en skam för mig att tänka på att
jag skulle vara så förfallen, att jag älskade någon, som är
bunden vid en annan. Jag har stridit och kämpat emot. Jag
har tyckt, att jag, som skulle vara en ledare och upprättare
för de elända, har blivit sämre än den sämsta ibland dem.
Georges’ ena hand stryker över hennes panna liksom lugnande, men han säger ingenting, utan låter henne fortsätta.
— Men den värsta förödmjukelsen ligger ändå inte däri,
att jag älskar en gift man. Den värsta förnedringen består
däri, att det är en ond och dålig människa, som jag älskar.
Jag vet inte varför jag ska ha kastat bort mig på en usling.
Jag har hoppats, jag har trott, att det skulle finnas något
gott hos honom, men jag har ständigt blivit besviken. Jag
måste själv vara dålig, eftersom mitt hjärta har kunnat fara
så vilse. O, kan du inte förstå, att det är omöjligt för mig
att gå bort utan att ha fått göra ännu ett försök, utan att ha fått se honom bli en annan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
