Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärran med söndrig karm och lösa, vacklande hjul, en vanlig
torgkärra, men så illa åtgången, att ingenting tycks kunna
fraktas i den.
Körkarlen sitter i kärrsitsen, och han stämmer lika noga
överens med den beskrivning, som mannen själv nyss har
gjort av honom och hans åkdon, som allt det andra. Han
håller ett par tömmar, som bara består av knut vid knut,
mellan sina händer, kapuschongen är nerdragen över ögonen,
och han sitter krokig, liksom böjd av en trötthet, som aldrig kan bli utvilad.
När mannen kort förut svimmade efter den svåra blodstörtningen, tyckte han, att hans själ fladdrade bort ifrån honom som en slocknande låga. Så är det inte nu, utan nu tycker han, att den skakas och vrides och röres om, så att den aldrig kan komma på rätt led igen. Man kan tycka, att av allt, som har föregått åkdonets ankomst, borde han ha väntat sig att få se något övernaturligt, men om han än har haft en och annan tanke åt det hållet, har han inte fäst någon vikt vid den. När han nu ser framträda för sina ögon sådana föremål, som han har hört omtalas i en saga, vill detta inte gå ihop med något, som han förut har varit med om.
"Det här kommer att göra mig tokig, David", tänker han mitt i förvirringen. "Det är inte nog med att min kropp är förstörd, nu går det också ut över mitt förstånd."
Det, som räddar honom, är, att han i samma ögonblick får se körkarlens ansikte. Hästen har nu stannat mittframför honom, och därvid har körkarlen rätat upp sig, såsom hade han vaknat ur en dröm. Han har skjutit kapuschongen tillbaka med en trött rörelse och blickat sökande omkring
åt alla håll. Och härvid har den på marken liggande mött
hans ögon och sett, att han var en gammal bekant.
"Det är ju Georges", tänker han. "Nog är han märkvärdigt
utstyrd, men jag känner igen honom, jag känner igen honom."
— Kan du säga mig, David, var han kan ha hållit till hela denna tid? fortsätter han för sig själv. Jag tror inte, att vi har råkat honom på ett helt år. Men Georges är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
