Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstitutionella styrelsesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som »tvingar» en monark att i det tänkta fallet bifalla
vad han personligen icke skulle velat främja? Icke är
det hans ministrar. De förklara ju allenast, att de icke
se möjlighet för sig att stanna å sina platser annat än
om monarken bifaller deras hemställan. Nej, det är
monarkens eget omdöme, som nödgar honom att icke
motsätta sig densamma. Han inser efter noggrant
övervägande, att i händelse han vägrade sitt bifall och
sedan icke kunde erhålla någon ministär med tillbörlig
auktoritet, så vore detta vida mera skadligt för det
allmänna, än det av ministären förordade beslutet någonsin
kunde bli. Men i sådant fall, i vilket förhållande står
hans kungliga beslut till en eventuell reservation från
hans sida? Jo, detta förhållande synes helt enkelt vara
det, att reservationen uttrycker hans personliga önskan,
i fall han hade kunnat överlåta sig helt och hållet åt sina
sympatier, beslutet åter är ett uttryck för hans kungliga
plikt att i det allmännas intresse undertrycka sina
enskilda sympatier. Men synes det icke egendomligt att
giva ett särskilt uttryck åt vad man skulle ha velat, därest
man icke följde plikter, som man likväl själv anser högre?
I själva verket är det ju en oväsentlig skillnad emellan
att en monark sålunda vid ett beslut vidfogat en
reservation och att han offentligen ger tillkänna sin
avvikande mening vid något annat tillfälle, efter det ett
kungligt beslut är fattat, ehuruväl man ju i det förra
fallet rent av känner sig frestad att spörja, i vilken
egenskap en monark egentligen skall kunna göra en sådan
reservation till ett statsrådsprotokoll. Såsom regerande
monark sker det knappast, ty i denna sin egenskap uttalar han
sig genom sitt lagligen fattade giltiga beslut. Och man
finner det tvivelsamt, huruvida de uppfattningar, monarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
