Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
menniskogestalt eller produkt af mensklig verksamhet,
som han ej tecknar med den största säkerhet och
kännedom. Vernets yppersta arbeten utgöras af bilder ur
Frankrikes nyare krigshistoria. Hvilken undransvärd
förmåga eger han icke att afvinna dessa mångfaldiga
bataljer med krigare i moderna uniformer åtminstone en
intressant sida, någon gång äfven en poetisk! Och dock —
huru himmelsvidt skild är han icke från alla öfriga
bataljmålare i verlden ända från Rafaels tid! Äfven denne
har målat en stor slagtning, den mellan Constantin och
Maxentius, hvilken afgjorde kristendomens öde (al fresco i
Vatikanen). Rafael har valt det ögonblick af striden,
som för handlingen är det mest afgörande, då Maxentius
drunknar i Tibern och Constantin framrycker såsom
segrare. Denna grupp utgör i bilden den medelpunkt, som
först och sist ådrager sig uppmärksamheten bland alla de
vilda grupper af segrare och besegrade, hvilka omgifva
den. Härigenom sammansmälter allt till ett enda stort,
dramatiskt ögonblick, hvilket genom skönheten i linierna,
strängheten i kompositionen och den poetiska ande, som
uppfyller hela verket, i åskådarens sinne derjemte
stämplas som ett ögonblick af största verldshistoriska betydelse.
Under de följande århundradena målades bataljer som
genrestycken eller som naturalistiskt uppfattade och
återgifna episoder ur striden: så hos Falcone och hans
efterföljare, Salvator Rosa, så hos Michel-Angelo Cerquozzi och
hans lärjunge, Bourguignon, så äfven hos Wouwerman.
Horace Vernet har på visst sätt egendomligt förenat dessa
båda framställningssätt och åstadkommit ett nytt, som i
ingen annan konstperiod eger sin motsvarighet. Utgående
från den naturalistiska och derföre genremessiga
uppfattningen, har han höjt denna till en karakteristisk,
storartad framställning af så bestämdt individualiserade
verldshistoriska momenter, att de inom sin, mot Rafael och hans
idealism motsatta, krets bilda, om icke värdiga
motstycken till Constantinsslaget, åtminstone lysande bevis
derpå, att en skicklig hand kan lyfta äfven genremålningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
