Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
färgernas rikedom och behag bidrager att öka bildens
tilldragningskraft. Äfven i denna genre är Poussin
värdigt representerad i Louvren genom 4 bilder, framställande
de fyra årstiderna, och dock måhända herrligast genom
ett landskap, efter förgrunds-figurerna kalladt: "Diogenes
bortkastande sin skål", fullkomligt hållet i den stränga,
högtidliga stil och den något kalla ton, som i allmänhet
utmärka dessa föröfrigt förträffliga skapelser af
Frankrikes största äldre mästare.
På detta senare område gör dock en annan samtida
Fransman Poussin äran stridig, men också är denne ingen
annan än Claude Lon*ain, ljusets, solens målare. Ehuru
hans bästa arbeten finnas i England och Rom, kan man
dock äfven af de 15 taflor, som Louvren eger af hans
hand, lara sig uppskatta hans ovanliga egenskaper. Ingen
målare har i samma grad som Claude egt förmågan att
framställa naturen på en gång sann och dock förädlad,
såsom om hon tillhörde en annan, bättre verld.
Egentliga trollkraften ligger i det sätt, hvarpå han behandlar
ljuset, och knappast torde någon hafva vågat att i likhet
med honom framkalla solen klar och ohöljd på duken.
Ett slående exempel härpå bildar den tafla, som framställer
"en hamn i solnedgång." Det snart försvinnande klotet
sprider en sådan ljusglans, att det formligen smärtar ögat?
ifall taflan erhåller en tillräckligt kraftig dager. Till
frambringande af denna öfverjordiska stämning bidraga
derjemte Claude’s mjuka, mildt böljande former, hans
majestätiska trädgrupper och hans praktfulla, halft
fantastiska arkitektur samt den hänförande blicken ut öfver
oänd-liga, i fjerran försvinnande fält, i motsats mot Poussins
mera trånga och sammanslutna utsigter. Det har ett eget
intresse att jemföra dessa båda skapare af en ideal
landskapsstil. Den, som lyder det första intrycket af en
förledande kolorit, ger alltid företrädet åt Claude; den, som
är mera böjd för att analysera än hänföras och framför
koloriten sätter en skicklig komposition, ställer deremot
Poussin främst. Men begge väcka hos åskådaren ena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
