- Project Runeberg -  Konovalof /
135

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med benen. Tschelkasch tog pengarna ur hans bröstficka
och stod nu framför honom, högrest och senig, med
minen av ett segrande rovdjur. Han skrattade elakt för
sig själv, och mustascherna ryckte nervöst. Aldrig i hela
sitt liv hade han blivit så smärtsamt kränkt, bragts i ett
sådant raseri.

— Nu är du väl lycklig, va? frågade han Gavrila med
bittert hån, i det han vände honom ryggen och gick åt
staden till. Men han hade knappt hunnit ett par steg,
förrän Gavrila sprang upp med en katts vighet och, ännu
knäböjande, av alla krafter slungade en stor rund sten
mot Tschelkaschs huvud.

— Den tog skruv! ropade han skadeglatt, under det
Tschelkasch med ett anskri tog sig i nacken, snurrade om
och efter en liten stunds raglande stupade omkull med
ansiktet mot marken. Gavrila blev alldeles förstenad vid
denna syn. Och då han sedan såg, hur Tschelkasch
förgäves bemödade sig att stiga upp, hur han mödosamt lyfte
huvudet och drog till sig benet och slutligen blev
liggande, skälvande i bela kroppen, störtade han bort
över stäppen, som fördunklades av ett svart, raggigt
regnmoln. Vågorna klättrade väsande upp på den sandiga
stranden, blandade sig med sanden och flöto sedan
tillbaka. Skummet fradgade, och störtsjöarna piskades sönder
av blåsten.

Det hade börjat regna. I början fint och smått, men
småningom övergående till en tät skur med stora droppar.
Hav och stäpp voro liksom överdragna av ett nät av
vattentrådar. Bakom detta nät hade Gavrila försvunnit.
En lång stund såg man ingenting annat än det
strömmande regnet och den långa gestalten, som låg utsträckt

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free