Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Konsten att behaga och umgås med människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina åsikter på ett sådant sätt, att det verkar
frånstötande. Öppen och hjärtlig är han till
hela sitt väsende, och huru högt han än må stå,
känner den ringaste av hans medmänniskor sig
ogenerad i hans närvaro.
Ja, sådan skall den ideella människan vara.
Mathews uttalanden innehålla just reglerna för
konsten att behaga människor, och att umgås
med dem.
Man har ingen rättighet att se ned på sina
medmänniskor, då man — även om man
nått högt på den sociala rangskalan — likväl
blott själv är en människa.
Det är detta man i sitt umgänge alltid skall
tänka på. Detta, att tro om sig själv, att man
är en gudom, är ett farligt plan att komma in
på. Man måste akta sig för att berusa sig av
sin egen storhetskänsla. Det är ett bevis på
ringa själsegenskaper, och kan lätt framkalla
medlidsamma leenden hos medmänniskorna,
intet kan vara farligare.
Nej, man skall genom sin nobla karaktär,
sitt bestämda men hövliga uppträdande och de
små finesser som höra till konsten att kunna
röra sig bland människor, erövra deras
aktning. Och inte endast de människor, vilka i
socialt avseende intaga en högre ställning än
man själv, utan också de människor, som stå
under oss i rang, kunskaper och väsen.
Ett intagande väsen förhöjer den yttre
skönheten, och även där denna senare saknas, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
