Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
sin ställning, behåller övertaget gentemot det
övriga folket, påtvingar allt fortfarande rasens
kultur sin egen prägel av smartness och
mam-monism, och förblir som nu den mest gynnade
samhällsklassen på de övrigas bekostnad.
Lönearbetaren förblir proletär.
Jordbrukaren blir statsarrendator, utan att
det därför växer mer på hans åkrar.
Livsmedelsproduktionen är otillräcklig för
människornas behov. Även om statens
industriarbetare få lönerna så höjda, att de om
lördagskvällarna komma hem till käringar och ungar
med bägge nävarna fulla av guldslantar — de
kunna köpa så mycket de behöva av kläder,
skor, hus, åkdon, lyxartiklar av alla slag, men
inte mer mat än förut, inte alla på en gång
så att säga, ty livsmedel tillräckligt kan ännu
inte produceras. En massa tråkigheter uppstå
igen, industrien och jordbruket visa varandra
tänderna. Och den europeiske industriarbetaren
får lära sig leva som en kinesisk kuli. Men då
blir han blixt förbannad och vill att någon ska
ha stryk!
Här ha vi den första religiösa dogmen i vår
ekonomiska trosbekännelse: jag tror, att
livsmedelsproduktionen ska bli tillräcklig i
framtidsstaten. Går det inte med maskiner och
storproduktion, så dela vi upp jorden till småbruk,
och då ska det växa alldeles jäkligt, alla
kossorna ska kalva med sjudubblad iver på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
