Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
själ. Han tvingar henne att vara stilla hos
honom, när hon vill bort för att leva sitt eget liv.
Men hur tvingar han henne? På vad sätt?
Väl inte — med revolvern? Men för fan, då
är det min sak att gå på honom! Vilken
befrielse — att just nu få brottas med en rasande
dåre och vrida vapnet ur hans hand — i
stället för att löpa så här i väntan gata upp
och ner i mörka kvällen!
Men det är ju en galen tanke, att han skulle
ta till vapen! Varifrån kommer den ? Då mindes
jag kärleksdramat i höstas! Pojken, som sköt
ner flickan, när hon skulle gifta sig med en
annan.
Ja, dessa snygga ynglingar med hjälteglorian
som kärleksmördare! Pöbel till hjärta och själ,
ingenting annat äro de. Kvinnan är naturligtvis
deras egendom, som bara är till för deras
förnöjelse! Hon är ett själlöst kreatur, som
de naturligtvis ha en helig rätt att slakta,
emedan de älska henne! Goda, ädla
hjälteynglingar i sanning! Hennes lycka, hennes liv,
hennes själ — alltsammans slita de sönder och
tro att de betala ärligt pris, om de sedan
själva jaga sig en kula genom skallen.
Ni-dingar!
Men Erik är ju inte sådan — nej!
Naturligtvis har Alma överdrivit. Han är inte den,
som tvingar en kvinna mot hennes vilja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
