Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175 KONUNGENS GÄRNINGAR
tillgivet, som plötsligt greps av vanvett, ja, plötsligt,
ty man hade ju inte märkt det minsta dagen förut,
och satte sig upp mot sin konung, avsatte honom
och hans hus, hotade hans liv. Vad svarade dem väl
kungen på denna oförtjänta behandling? Han såg
scenen för sig: där de rödas deputation, hotfull,
obeveklig, triumferande, där kungen, majestätiskt
lugn i sin smärta.
— Mina vänner, sade han, men de svarade: "nej
nej". Nåväl representanter för mitt folk, många goda
gärningar har jag bevisat eder, för vilken av dessa
stenen I mig? Och denna Kristi ironiska och
smärtsamma fråga, som han gjort till sin, verkade med
förunderlig makt på folket. Hans ord spredos bland
massorna, som väntade i förrummen, på borggården
och torgen. Många fingo ett styng i sina hjärtan.
Om någon vågat blott säga ut det, skulle de bett
honom stanna kvar. Nu drog han bort med sina barn
och sina ägodelar, men oantastad, med en värdighet,
som kom mängden att böja sig.
Så gick det till i kungens dröm. Han vill inte
minnas, att han i verkligheten alls icke fann det rätta
ordet i tid, att han i stället bjöd de knotande på
frihet, självstyrelse, på allmän rösträtt, på sina gods,
på hälften, ja, två tredjedelar av sin egendom, ja,
slutligen på sin son, om de tyckte bättre om honom,
varpå hela underhandlingen slutade med ett skratt,
som rullade genom massorna ända långt bort i
stadens utkanter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
