Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
Hon spratt upp, vad var det, hade hon somnat
som en lärjunge i Getsemane? Hon ville inte tro
det, men då hon tänkte efter, insåg hon, att det ändå
måste vara så, ty hennes medvetande var uppfyllt
av ett intryck, som endast kunde ha kommit i en
dröm. I själva verket fanns drömmen ännu kvar i
hennes hjärna; när hon slöt ögonen, förflyttades
hon, ehuru vid fullt medvetande till en annan värld.
Hon stod under träden, som omgåvo hennes faders
farm, jätteekar och plataner med väldiga,
mörkgröna kronor. Hon förnam den milda gröna
skuggan, såg de gyllene pilarna dansa på marken, dem
solen sköt ner igenom det täta lövverket. Men
vinden, som kom från prärien, förde med sig en torr
och brun lukt, gräset rasslade torrt, och så långt
hon såg över slätten, var den lika förbränd och
dyster. Längst bort vid horisonten drevo rökskyar,
tecken till gräsbrand. Det var en gruvlig torka,
under vilken allt levande förbrändes, allt utom de
månghundraåriga träden, som nådde med rötterna
ner till grundvattnet.
Joan knäppte sina händer helt ofrivilligt: O, att
vara ett träd med grönskande krona, som sänkte
sina rötter i oförgängliga källor, oberört av torka
och regntid! O, att vara densamma, när allting
omkring en förvandlas! O, att kunna vara så trygg och
orubblig! Hon drog en suck av längtan, av lättnad.
Nu vet jag åtminstone vad jag vill, tänkte hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
