Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evigt varar Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5<D EVIGT VARAR JERUSALEM
mig under en affär i Galizien. Trodde att mitt liv
var mera värt än hans och sånt.
Hans svar gjorde mig så underlig till mods som
väl aldrig förr. Och samtidigt föreföll det mig hela
tiden, som om han icke skulle ha kunnat svara något
annat. En vän, som trodde på hans begåvning och
offrade honom sitt liv. En vän som ännu följde
honom. Naturligtvis, så var det.
— Det är sant, att han är död, fortfor han, och
samtidigt skall ni finna, om ni söker i
förteckningen på patienterna på sjukhuset för de allra svårast
skadade invaliderna, att han är upptagen där. Han
blev så stympad, att när jag återsåg honom, det
endast var nummerbrickan, som sade mig, att detta
var min bäste vän. Ack, den obeskrivliga fasan av
att inte på något sätt kunna kommunicera med
honom. Jag grät av fasa över denna människorest,
som ännu andades, denna döva och blinda klump,
vars hjärta slog, men som icke mer kunde artikulera
ens en klagan. Sedan har jag aldrig återsett honom.
Det är otänkbart att han har kunnat inviga er.
— Jo, det har han ändå, sade jag djärvt.
— Bevisa det! Ge mig ett tecken från den
osynliga världen.
Jag sträckte ut handen, tog en bok på skrivbordet
och räckte honom den uppslagen vid en fotografi
av prins Eugen på sin springare.
Han betraktade den, medan jungfrun tog bort
tallrikarna och satte fram kaffet.
4. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
