Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 I-ILLA HELGONET
lätt göra Furubergas flygel till en förvisningsort och
flytta ut den ur sin värld, och då vore glädjen att
vara kammarherrinnan Leopold inte alls densamma.
Därför hade hon underkastat sig, därför skulle hon
fortfarande underkasta sig, vad än mannen tyckte.
— Adjö så länge, Herbert, sade hon med mild
värdighet, nu går jag upp och gör visit hos de gamla.
Hon svävade ut, och kammarherren såg efter hennes
ännu ganska älvlika gestalt med ett bittert småleende.
Det slog honom som en ofrånkomlig sanning, att de
voro obeskrivligt naiva båda två, var i sin genre.
Men hon var ju tio år äldre än han.
Inne i friherrinnans arbetsrum, så kallat, höllo de
båda gamla samtidigt konselj. Nyheten om
kammar-herrinnans ankomst hade ännu icke nått dem.
Friherrinnan satt vid fönstret med en tidning i knäet
och glasögonen på näsan. Sedan kriget utbröt, hade
hon tagit för vana att först läsa tidningarna, då de
legat en dag på slottet, i den riktiga tanken att
dagsgamla nyheter äro mindre uppskakande. Hon hade
därför först nu läst notisen om fru Lisas
uppträdande, som dagen förut förorsakade så många
viskningar på slottet. Genast sände hon bud på baronen.
-— Var det inte det, jag sa, Leo? klagade hon.
— Nej, med förlov, svarade baronen, det var det
mte.
Baronen var annars friherrinnans ofelbara
auktoritet, men nu vågade hon dock opponera sig.
— Men du måtte ha glömt, att det var jag, som
från början bad dig, att vi skulle vägra att ta emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
