Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENUS II
— Jag begär det inte, sade hon kort, men tack i
alla fall. Gör det inte för min skull.
— Vem tar du mig för? frågade han utan att
minnas med vilka åsikter han begynt detta äventyr.
— Din hygglighet har du ju tillräckligt bevisat
med anbudet. Om jag inte tar emot det så är det
ju min sak.
— Mitt lilla barn, frågan ligger ju lyckligtvis
inte på pliktens plan. Jag älskar dig. Jag älskar dig,
upprepade han, mer och mer.
— Har du varit lycklig? frågade hon. Har du
varit lika lycklig genom mig, som du var olycklig
genom Anna?
— Jag har varit omätligt olycklig och omätligt
lycklig, sade han. Man skulle tro du såge mig som
ett matematiskt problem.
Ja, tänkte hon, det gör jag.
— Nå, och du, har du varit lycklig?
— Ibland, svarade hon.
Gott, han hade alltså varit omätligt lycklig. En
månads lycka på bekostnad av hennes ferie, hennes
ungdom, ja, hon kunde gott tillägga, fast det lät
gammaldags: hennes renhet. Anna själv skulle inte
kunnat bjuda mer, om ens det. Hon var försonad i
sin grav där ute på Nya kyrkogården. Hon böjde
sig ner, tog en handfull sand och lät den långsamt
rinna bort som ur ett timglas. Slut. Men det var inte
stunden att säga honom det nu, då han ännu var i
eld och lågor över henne. Om han gjorde sig fri
2. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
