Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nationella som teori och känsla. Svar till min vän Ellen Key med anledning af hennes öppna bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gynts mor i ett Tyrolerlandskap, men det skulle
vara fåfängt att under en annan flagga än den
norska vilja ställa någon af de sträfva eller
extravaganta damerna i Ibsens sista dramer.
Nyanseringen blir alltså där skarpare. När vi
vilja förevisa det nationella, slå vi emellertid alltid hufvudet
af nationen och peka endast på bålen och
lemmarna. I stället för att väga det yppersta, det
subtilaste andliga extraktet med guldvikter,
uppmärksamma vi endast de gröfre yttre
påtagligheterna. Du nämner Skansen, denna stad, eller
rättare stilla landtby af minnen, hvilken det nästan
vore en hädelse att gifva benämningen museum.
Du kan icke med varmare intresse än jag gå
omkring bland de låga stugorna, icke lifligare intyga
att detta allt är en del af det svenska — men det
är också blott en del och icke den väsentligaste.
Om vi klädde oss i nationaldräkter och dansade
dalpolska och aldrig begagnade annat än träskedar
och satte bondspelmän framför vaktparaden, vi
skulle icke i denna kostymlek se tiondelen så mycket
af det djupast svenska som i ett enda exempel på
hur vi bygga en tankesats, hur vi känna, hur vi
handla. Men detta finna vi närmast hos de friaste,
med andra ord hos de upplysta, som minst gått
bundna under det tyngre, allt nivellerande arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
