Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademisten och hans skyddsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I i 8 AKADEMISTEN OCH HANS SKYDDSLING.
är en sådan inbillningsvarelse, att hon är i stånd
att utan vidare taga ett konstverk för hvad det är.
Hon kommer alltid med förutfattade meningar —
men glömmer det beständigt själf. Hon besinnar
aldrig, att hon nalkas som fiende, som andra äldre
bekantas vän. Det som först slår an på henne och
förmedlar den nya bekantskapen är reminiscenserna.
Men det är just de reminiscenserna, som sedan
bli de sköraste glasfötterna under verket. Om vi
skrefve upp allt vårt prat om konst, upprepar jag,
då skulle våra familjearkiv bli en outtömlig källa
till munterhet. Läs bara hvad Mozart skref om
Voltaire! Och det var ändå en Mozart! Eller
läs hvad som skrifvits om Watteau . .. han som
med sina magra och knotiga fingrar satt och
fantiserade fram hela den värld, hvilken tio år efter hans
död skulle vandra in med sina frisyrer och
sidenveck i själfva Versailles för att sedan åter under ett
antal år falla så i spillror, att man icke ens gitte
vårda sig om mästarens dukar. Nej, jag tar
tillbaka mitt ord om uppteckningar. Våra
efterkommande skulle af barmhärtighet kasta luntorna
olästa på elden. De skulle förefalla som ett allt
för elakt gyckel öfver vår mänskliga pratsjuka. . .
Akademisten sprang upp från stolen, liten som
ett troll och med det hvita håret rätt i vädret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
