Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängelsborgen. Ur en tecknares dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNGELSBORGEN.
böja framför solstrimman på fängelseväggen och
mitt öga följer honom, när han öfverst under
själfva ängelsbilden hjälper den belägrade påfven
att nedsmälta regalierna, men själf smyger en del
af guldet i sin egen ficka. Ängelsborg I Du
fyller mig med fasa om natten, men med klang
och glädtighet, när dagen lyser in på Pierono del
Vagas fresker och glindrar kring hela den
skönhetsstad af pelare och fönsterbågar, som du på
din barbariskt tunga sockel lyfter mot solen. Då
är du icke längre blott och bart en sinnebild af
Rom utan af hela den mänskliga odling, som
bygger sitt himmelstorn fientligt förskansadt åt alla
sidor, med grafvar och fängelser i kälkarna och
ljusa arkader därofvan; men öfverst är hufvudet,
förnuftet, keruben, som, utan saknad för den mull,
hvilken stöder hans fot, redan höjer sig för att
taga ut språnget.
Några månader än — och Ängelsborgens
tolfslag ropa sitt farväl till det århundrade, som var
vårt, till Austerlitz’ sol och till den hvitskäggige
gamle, som vid arbetslampan stilla hopfogade
länkarna i sin härstamningslära. Hur måste icke
gräset den natten skälfva på grafvarna och hur
mången ännu lefvande måste icke stänga sig inne
i mörker och ensamhet för att hålla ransakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
