Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängelsborgen. Ur en tecknares dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 ÄNGELSBORGEN.
märkte jag förvandlingen. Till och med Raphaels
»Sposalizio», inför hvilken jag annars alltid
brukade säga, att en fattig människa skulle vara glad
att ha madonnans misstecknade hals till ben,
eröfrade mig genom kompositionens ädla linier.
Endast Mantegnas »Pietà» — som hans skickliga
perspektivstudie ju nu en gång heter — lämnade
mig alltjämt lika kall. Jag skulle icke vilja
erhålla den i gåfva, om icke möjligen för att
sälja den till första engelsman och i stället köpa
Boltraffios »Due devoti che pregano». Med denna
duk framglänste för mig en ny stjärna, och jag
måste om kvällen begifva mig till Leonardo-stoden
för att i lärjungarnas ring uppsöka Boltraffios
idealiserade gestalt. Jag känner mig som en adept,
hvilken brådskande tager tidén i akt för att lära
och för att bli förtrogen med denna nya värld af
djup och innerlig konst, och när jag nu skämtar,
är det med mig själf och vår egen medfödda
nordiska råhet. Framför den stränga skönheten i
de dansande kvinnorna på Botticellis Primavera
måste jag spörja: Är det då verkligen så
nödvändigt att tänka och känna och lefva och dö som
en mongol?
Det samma spörjer jag äfven någon gång,
när jag skär upp en bok. Det synes mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
