Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inbillningens logik. Ur bref från en tecknare till en språklärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag velat bära! — Den andre hviskar: — All min
ungdoms kärleksyrsel ser du i denna nakna
dansande kvinna. Det är blott skada, att den
feltecknade handen påminner om en handske och att
ansiktet har blå likringar under ögonen! — Den
tredje hviskar: — Här ser du alla mina drömmar
om hemmets lycka. Här sitta min hustru och
jag på fönsterkarmen med cittra och glas och med
apelsinfärgadt mörknande ansikten och le och le
och kunna i århundraden icke bli detta
krampleende kvitt. Om du hade oss framför dig i
ditt arbetsrum, skulle vårt döda leende reta dig
och till sist bli dig en sådan plåga, att du flyttade
oss till matsalen, det allmänna bårhuset, eller till
förstugan. Men du ledsnar aldrig att nedanför
klängväxterna kring ditt fönster se människorna
röra sig på torget. Konsten är blott en
dödsmask, ett afsomnadt ögonblick, som skickligheten
balsamerat och som står lik i århundraden och
mer. Hvilken afgrund mellan hvad jag känt och
hvad jag åstadkommit, mellan min inbillnings
rullande åskväder och dessa färgstrukna tyglappar!
Du kallar dem den mänskliga inbillningens
dokument. Min vän, det finns icke ett af dem, som
ej den mänskliga skickligheten till nio tiondelar
har förfalskat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
